Julakuten, var hittar man den?

Lyckligtvis finns det julstämning att köpa. Åtminstone ett problem ur världen.

Visserligen har man skruvat ner julambitionerna med åren, men det verkar ändå ofrånkomligt. Man halkar efter. Man hinner inte ens med det minimum man hade föresatt sig att göra. Nu börjar man känna någon sorts hets, som om julen flåsar en i nacken, hur nu detta är möjligt eftersom den ligger ett par veckor framåt i tiden.

Varför blir det alltid så? Vad ska man skylla på?
Eller mer konstruktivt:
Hur tacklar man problemet? Finns det någon sorts generallösning?

Jo, jag vore tacksam för tips och goda råd. Det enda jag kan komma på är att sänka ambitionsnivån ytterligare, en nödlösning för en julälskare. Frågan är hur långt man kan gå i julreduktion. Den absoluta mardrömmen vore väl att sitta där ensam på julafton och skåla med sig själv i ett glas svagdricka, ett scenario som måste undvikas till varje pris.

Till min glädje ser jag att det är många som har uppmärksammat problemet. Jag bad om goda råd nyss, men de finns ju redan i överflöd i tidningarna och på nätet. Julstress är något av en folksjukdom. Det ska vara så fint och trevligt och stämningsfullt att man blir matt av bara tanken. Skruva ner ambitionerna, alltså, men till en rimlig nivå.

Så fixar du julbordet på en timme! Sådant tycker jag om att läsa. En halvtimme hade förstås varit ännu bättre men det är OK med en timme också. Snabba julbord levereras av både Scan och Aftonbladet (och säkert många andra) men verkar de inte väl ambitiösa? Det här är vad jag får ihop vid en snabbsummering:

Pastej, färdigköpt men glaserad med glögg och gelatin
Sillsallad med pepparrotsgrädde
Revbensspjäll, sviskonglaserade
Köttbullar, hemrullade
Kryddstekta prinskorvar
Kalvsylta, försiktigt nedsmält och omgjuten med pistagenötter och timjan
Ris à la Malta på köpt risgrynsgröt
Sallad på böckling, rödbetor och äpplen

Tar inte detta en timme bara att duka fram, undrar jag.

Ja och så skinkan och sillen och vörtbrödet och laxen och rödkålen...
Julkorven förstås! Och glöm inte frestelsen!
Fikonen, knäcken, ischokladen, dadlarna, struvorna, pepparkakorna, de fyllda mandelmusslorna...

Var finns den gyllene medelvägen? Columbi ägg, någon!

Och då har vi ändå bara talat om maten...